ENPET

Ibland känns det bara skönt att jag inte är ute och springer nuförtiden. Saknar det men inte så mycket just idag.

 

Laddar lite inför ett stormöte som jag kommer att dokumentera på mitt sätt. Kanske inte så mycket för egen vinning men av erfarenhet så kommer det att efterfrågas av andra instanser så varför inte inspelning av hög kvalitet.

Kan vara lite känsligt men det är dock ett förnedringsmöte där jag är huvudpersonen och medverkande. Givetvis kommer det finnas en sekreterare men det skadar inte att ha det på ljudfil åsså. Allt lånat från min hem-studio men fungerar finfint även men HP:n.

Provkört och klart att packa ner. ”Mohahaha”

Inte för att den är välanvänd men historien gör det omöjligt att göra mig av med den. Av något lite konstig och osannolik anledning stötte jag på Joakim JJ Marsh på Akademiska. Han som studerande sköterska och jag som inlagd. Tro mig att det blev mycket snack! Allt från gitarrer, musik, Deep Purple m.m

Efter ett tag när han fick reda på vad jag hade hemma erbjöd han sig att kika efter i Uppsala, efter något bättre. Sagt o gjort. Nästa pass han dök upp hade han hittat och provspelat denna mycket lätt begagnade Ibanez.

Fanns inget alternativ. Måste ha denna strata som JJ letat upp och dessutom lagt undan. Jäkligt skön men våga inte visa min talanglöshet och framför allt inte när han hade gått in i affären för att hitta ett bra x. Men inget snack från försäljarna.

Jag hade skickat en professionell gitarrist o låtskrivare.

 

Nu står den mest som ett minne av detta möte med en av jordens coolaste o bästa gitarrister.

 Ok man skall ge nyårslöften men att detta ska ske över en natt är inte trovärdigt. Själv skulle jag bli lite mer sofistikerad och mogen. Med andra ord skulle min personlighet passa in i det yttre skal den är bosatt i. Fungerar det? Nja… Försökte lyssna lite på Margarete Wallmanns uppsättning av Tosca. Operan som i ny tappning från Wiens stadsteater, Österrike 2020, var nog ett för stort kliv över en natt.

 Avbröt hela försöket och sitter nu med en kopp java o en tallrik fil & flakes. Underhållning? Tomas Ledin såklart.

Jag måste bara skriva, tom jag känner mig lite dum ibland. Ville skapa ett original ljud till en logo och vad gör jag? Letar febrilt på webben efter ett program som jag skulle kunna känna mig nöjd med, för att enbart ladda ner o installera. Sitter faktiskt med en betald licens för ett av jordens bästa editerings-program, som jag dessutom behärskar tack vare tillbringat mycket tid med dess utveckling, ända sedan Atari-tiden.

(Ni yngre som inte hängde med nu hänvisar jag till Google)

  Problemet?  

Har bara en luden, snurrande pall med en väldigt ostabil fot. Av egen erfarenhet så har jag tyvärr ramlat av denna pjäs ett antal gånger enbart vid enkel salongsberusning. Med andra ord: Inget att sitta på i studion!

 Skulle behöva en fast kontors-stol på hjul med givetvis armstöd, annars har jag inte en chans längre. Låter enkelt nog för en vanlig individ att införskaffa men för mig är det näst intill ett omöjligt uppdrag. En dålig dag kryper jag på alla fyra bara för att ta mig till toaletten. En bra, kan jag sakta ta mig ner för alla tre trapporna, med ett steg i taget och med båda räckenas hjälp. Har i skrivande stund inte varit utanför lägenhetens dörr på 13 dagar tyvärr och räknar. Inte med att lyckas just på de närmaste dagarna, utan att det ska vända, inte bli värre.

 Har inte spelat ett spel sedan jag var med och lana för typ 15 år sedan och redan då var jag rätt kass på min sak. Prova ett spel idag och jag måste säga vilken simultanförmåga dagens unga måste ha. Tror att det var ca femton tangenter med vänster-handen bara, för att sedan p(l)ussa på musen med alla dess kommandon, för att ”bara” kunna överleva.

 Sen tillkommer det en rad massa andra grejer som story, vilken typ av utstyrsel som passar bäst för stunden och då menar jag olika handskar, skor, byxor m.m. För att inte nämna rustning o vapen.

 Efter ett tag när man börjat känna lite hopp att kunna styra denna gubbe så skall man inte bygga upp något självförtroende… Nej då till råga på allt annat, ska man lära sig hitta i någons fantasivärld med hjälp av en karta, som in i den minsta detalj INTE påminner om den orienterings-karta man lärde sig i högstadiet.

 Jag trodde nog att det inte skulle vara så illa när man ändå håller ordning på 88 tangenter lätt. Men men…. Här i den verkliga världen har vi något som kallas logik, noter och takt. Om inte så i alla fall gehör.

Diggar för fullt