ENPET

Att putsa koppar är både tidsödande och för mig lite prestationsångestskapande. (Måste vara det längsta ordet hittills i bloggen) Jag kan ibland tendera att bli perfektionist tyvärr. Det skapar problem. Man kan nämligen gnugga denna metall i all evighet utan att det blir 100%. Med andra ord INTE perfekt. Drog mig för att utsätta mig för denna form av tortyr men det måste göras till jul varje år.

Ner på en stol framför diskbänken som man hade betäckt med en gammal handduk. Ingen återvändo och… SKIT ÅSSÅ… Ingen kopparputs! Kikade runt lite i skafferiet och hittade en oöppnad ättikssprit. Husmorstips kom till minnet: 2 delar salt 1 del ättika och en mjuk trasa. Nu fanns det inget mer att skylla på, trodde jag.

Döm av min förvåning så kunde jag inte öppna denna flaska. Testa allt från handduk, varmvatten, bröt bort låsringen, släppa in luft mellan korken o glaset och råstyrka. Efter ett tag satt jag med en ond hand och en sluten djävul. Har rörtång alternativt polygrip men inte i lägenheten. Den skulle bara upp!

 

Att borra hål i korken såg jag inte som ett alternativ eftersom, hade ingen ny utan måste kunna använda den igen. Ingen annan flaska att överföra spriten till och dum-snål som man är, att ta en matsked o kassera resten… no no.

 Upp fick jag den till sist med lite grövre verktyg.

 

 

Efter en dryg halvtimme senare var det klart fast inte utan biverkningar. Laga korken var inget bekymmer men prova ett ”hand-bad” med ättika och salt i en halvtimme så kommer ni förstå vad jag menar. Vet att en tub handkräm kostar mycket mer än en flaska ättika. Inte logits kan tyckas men det handlar om tillgång o möjligheten att kunna nyanskaffa.

 

 

  GOD JUL!

 

Tidigt mjuka önskningar Enpet