ENPET

Min läkare och jag fungerar lika effektivt som en blöt svamp till en ej tänd cigarett. Funderar på varför han egentligen bryr sig, för han uppvisar i princip alla tecken på ointresse vilket är för sig ömsesidigt. En handling som var utlovad var ett eget styre över mina tankar men som jag kan se det hela, har jag på egen hand börjat styra upp det. Med hjälp av vänner. Har försökt att sälja hela min studio till musiker som jag känner t.ex. Billigt. Ingen vill köpa delarna för att de tror att jag kommer tillbaka i framtiden. Min läkare kontrar med att trycka ner mig djupare i ångest-träsket. Prylarna dammar igen och jag har inte tagit ton på flertal år. Staten kontrar med att jag är numera friskförklarad. Fine men min läkare kontrar med att jag skall springa och lämna prover för... Tja... Jag vet inte varför men det känns alldeles för ofta.
Har tittat på ett flertal avsnitt av Så ska det låta, på SVT Play, ikväll och känner att det saknas i mitt liv. Jag la flertal timmar varje kväll efter jobbet på att producera och ackompanjera fram nya musikstycken. Nu dunstar det sakta bort med samma takt som dammet lägger sig på pianot. Skall väl se det ljusa i hela historien, min svamp-läkare hindrar att det faller aska på pianot