ENPET

Hon lekte med min pung

Efter en mycket smärtsam påskhelg blev jag helt enkelt tvingad av numera x:et att ta mig ner till akutmottagningen här i byn. Efter en grundlig genomgång, från allt till mycket mer, bla strippa en helt o sticka med nål på pungen, beslutade den unga och vackra läkaren att köra känseltest innan CT. Började med var hand på utsidan på låren och smekte mig sakta ner till fötterna för att sedan göra samma sak bakvänt på insidan. Menar på att hon inte hade behövt strippa mig helt för det. Lr? Nåja, CT:n visade på att något inte stod rätt till och en ambulans till Uppsala beställdes direkt samtidigt som jag fick smärtstillande, fetingspruta i skinkan o finger i rövva.

Allt började med ett anfall som kunde liknas med njurstensanfall och det uteslöts ganska snart på femtiden på eftermiddagen i Onebying. Klockan elva på kvällen hade ambulansen rullat in genom portarna i Uppsala och där kom mitt tredje anfall. Snacka om att det fick Uppsalas Akutläkare att sätta fart. Kanylen han inte ens bli varm innan första morfinet pumpades in direkt i blodet. Borta. :/

Kärlek lr?

Sudd o minns inget förutom den olidliga smärtan. 4 personer hjälpte mig från säng till stolsvåg (ca en halvmeter), när jag sneglade på klockan för uppenbarligen sista gången på ett tag. 01.30 cirkus. Tydligen hade jag släppt sekretessen för Lilla My. Enbart! Groggy, helt utslagen av smärtan och utan sömn på 48 timmar och jag tänker på att hon inte skall oroa sig utan får den info hon vill ha av mina läkare. Gulligt kanske

Måndag till torsdag kväll var jag borta helt. Morfin varannan timme och kunde inte skilja på vad som var verklighet lr drömmar. Vet nu i efterhand att Lill My kom o besökte mig på Onsdagen men i min dåvarande värld hade hon redan varit där ett antal gånger. Tordags natten tog jag mina första steg utanför salen och insåg med hög smärta, inte bara pysiskt, att jag låg på akutvårdsmottagningen. Fredagsförmiddagen insåg jag fler saker. Japanen jag skulle slå på käften för att han peta där jag hade mest ont, han var äkta och var min läkare där. Alla som låg där hade livshotande sjukdomar eller var döende. Den där snygga brunetten som jag delade säng med var en sköterska. Sängen lutar inte så mycket att jag kommer att trilla ner 70 våningar. M.m

Jag låg i dödens väntrum

Jag låg i dödens väntrum utan att fatta vad som hade hänt. Fick min första flytande föda och lite mer morfin och till Frdagslunchen fick jag vara så vänlig att bara åka hem. Snälla nog frågade d om jag bodde ensam. Den helgen var jag helt utslagen med enbart soppa i kroppen och ca 15 receptbelagda smärtstillande per dygn. Tog mig en vecka att kunna gå normalt, äta normalt, leva normalt, vara normal. I dagens läge så har jag börjat träna igen och startat på mitt nya arbete. Medicineringen för mina akut inflammerade och tydligt viktiga kroppsdelar är borta. De kunde inte finna orsaken till att jag lyckades skrapa på mig detta så jag har numera satt det som dåtid i mitt privata dokumentskåp i hjärnan.

Jag lever och är hundraprocentigt frisk!!!!!!!!!!