På krigsstigen
Min surhet har tydligen börjat gå ut över en massa oskyldiga personer så nu är det dags att sätta tänderna i en arbetsplats så arbetskamraterna får ta skiten. Saknar mobbing, sextrakasserier och hat. Kom inte och säg att bli jagad på en arbetsplats, lr ska jag skriva vuxendagis, är mer helande än att sitta hos en patetisk person som tror sig kunna allt om en bara för att man berättat att man inte kunde knyta skor innan 12 års ålder.
Idag ska jag äta. Snegla in i kylskåpet och jag vet att det finns många olika rätter jag skulle kunna laga men känner inte för spisen. Kantarellpizza med bea och kanske ett glas rött får stå på menyn. Känner mig fortfarande urholkad efter gårdagen. Vaken 24 o sova fyra är inte min grej riktigt… Mat kommer nog stoppa denna trend.
Hat o kram på er
