Varför just jag?
Varför tror alla att jag är psykiskt stark som kan medla och ge svar på allt? Jag förstår inte det. I samma veva som min cancersjuka far gick bort blev jag måltavla för en konkurs som även slukade alla mina besparingar. Blev bostadslös vilket resulterade i att jag sov i bilen vissa nätter. Hade noll kronor på kontot och noll kronor i inkomst tack vare att jag inte fick beviljat från a-kassan, socialen o försäkringskassa. Med skulder på över 100 kakor som bara växte med kronokalle i hälarna fick min husläkare fnatt o satte polisen på mig för att han och även mina andra läkare trodde jag var självmordsbenägen. Levde i ett helvete och fick prata ur mig många situationer men jag står på benen än idag utan betalningsanmärkningar och strul. Menar har man nått botten så finns det bara en väg att ta. Upp.
Jag kanske framstår som en stark individ när jag knatat genom detta utan några bekymmer men jag har haft mitt roliga i livet och vill inte fungera som en psykolog till andra. Visst älskar jag att lyssna på lilla My:s berättelser men hon är en mycket kär person till mig. Hon är även den som jag kan lassa av mig på när det blir lite för mycket.
Nu kommer påsken och då skall man vara glad och fira men som det ser ut nu så är det bara en enda röra där jag ska finnas för vänner och familj. Till råga på allt har jag inte tillgång till min egna livlina My.
GLAD PÅSK
