ENPET

Att blunda för problem har aldrig ansetts som en god lösning men ändå ser många individer det som en utväg från bekymret. Själv är jag mänsklig som flesta de andra och därav att jag tar upp det. Svagheter finns globalt. Stora som små men denna är liten i stor skala. Jag som alla andra ser bekymret och kanske vet lösningen men att konfrontera, vilket oftast är rätt, bromsas av någon anledning av känslor och obehag. Underliga är att resultatet blir detsamma varken om man vet lösningen lr inte.

I mitt fall vet jag lösningen. Jag har svaren. Jag kan lägga detta livspussel. Frågan är bara om man vinner eller förlorar på det. Insatsen är hög men vinsten är lockande och där kommer det. Obehag. Jag vill inte påstå att det är unikt men jag har två spelpjäser att kontrollera varav en är mig själv. Lösningen? Svaret? Ja, jag låter henne vinna så vinner även jag med stor förlust.

Kanske låter konstigt men efter att grunnat på det bra länge så är det självklart. Har en gungbräda som inte vill stanna, på ena sidan sitter herr nackdel ansikte mot fru fördel på andra. Fördel är min insatts, vinst men även förlust och nackdel svaret, hennes och min vinst.

Så det e enkelt. Sattsar jag så är vinsten att förlora men även att vinna. Hmmm börjar bli lite rörigt. Jag går rakt på sak. Ikväll kommer jag säga till min pms-galna tös: Sötnos jag vill sappa kanaler nu!