Hästar som drar för lite
Det var inte allt för länge sedan jag var en fysiskt 40-timmars arbetare med den traditionella inrutade vardagen och oundvikliga trötta Fredagen. Vad som har hänt?
Ja, efter flertal månader av personliga möten med många ur mitt ”gamla” liv o flertal nya spännande individer kan jag ändå inte riktigt få kläm på helheten. Det oroar mig lite. Många hävdar att jag har förändrats mycket och då menar jag inte bara fysiskt.
Förändringar är bra sägs det och att ha blivit en mycket mer folkkär, förstående och utåtriktad person kan väl inte skada. Kanske inte andra i alla fall men mig då? Jag tror att det kan vara mer skadligt än till nytta om ärligheten skall fram. Missförstå mig rätt nu. Allt runtomkring mig flyter så smidigt o jag har inga motgångar i mitt liv. De är inte bra. Det har pågått ett tag nu o det driver mig till konstigt beteende. Jag vet för jag har lagt detta pussel flertal gånger tidigare i mitt liv.
"Det handlar inte om hjälpa utan att avreagera mitt överskott av mansdrift"
Jag behöver motgångar, problem att lösa lr kanske ett gymkort för att hålla min kropp sysselsatt o lugn. Får jag inte det riktar jag min medfödda drift mot andra. Söker andra o nästan frossar av glädje inombords när man finnes till. Det handlar inte om hjälpa utan att avreagera mitt överskott av mansdrift. Tror nog bara att det finns ett sätt att stilla den typ av manlig person jag onekligen är. Skaffa familj. En fru med kanske två knåddar, en villa som ständigt behöver kärlek och omvårdnad. Ett liv som kan ge en känsla av omöjlighet. Vetskapen om att det tar aldrig slut. En fru som ger kärlek i flertal former där av en stor favorit skulle vara verbal.
Jag är en man med behov och är sårbar utan.
