Letar smulor på golvet
Näää... Så illa är det inte, bara att mannen i hemmet funnit sin obetydliga plats. Jag kanske inte tål laktos men jag älskar ost... Dvs att se en tjej gråta... Luddar in allt i ett näste och borde kanske ta mig ur men varför? Jag trivs som det är och njuter av att spana in lyktstolpen som lyser så länge jag inte är nära. Mött personer som åsså kikar upp när jag står och funderar varför den inte lyser under mig. Vågen mellan okunskap och onaturliga händelser väger jämnt.
Spenderat de senaste dagarna med att vara själv, utom i Tisdags. Tog mitt pack o stack hem till en vän som tog hand om mig mer än vad hon hade tid med. Gött att komma bort o pricken över IIIIII:et var nog att mobilens sim la av samma dag. Tyst o lugnt. BTW fixat nu men vill inte ha några gratulationer i efterskott.
Jag lever
